Hur låter en gråspett
•
Både spillkråka och gröngöling ropar ut sina vårkänslor med långa gälla tonräckor. Spillkråkan har den kraftigaste rösten, men sådant kan vara svårt att avgöra i fält. Bästa sättet att skilja dem åt är nog att lyssna på frasens start. Spillkråkan börjar långsamt och arbetar sig igång, som ett tungt lokomotiv som måste kämpa för att komma upp i fart. När den väl är igång är det raka spåret, mekaniskt taktfast. Gröngölingen håller samma höga tempo från start, men sjunker ibland litegrann (skillnaden är hårfin) i tonhöjd mot slutet av strofen.
Får man syn på fågeln är det förstås lätt att skilja dem åt, spillkråkan är kolsvart och gröngöling övervägande grön. Att spillkråkan finns i så gott som hela landet medan gröngölingen bara finns i södra halvan av riket kan också vara bra att veta.
I Svealand och södra Norrland tillkommer gråspetten vars rop faller tydligare i tonhöjd än gröngölingens och dessutom ofta stannar upp lite i tempo. Det är som om den tappar självförtroendet och inte
•
Så hör och ser du skillnad på Sveriges hackspettar
Se även våra specifika guider till • fågelskådning • förbiflygande fåglar • hackspettar • grön- och gråsiska • ugglor • trastar • piplärkor • kungsfåglar • mesfåglar • kärrhökar • örnar • sparvhök/duvhök • vinterfåglar • fågelsång/fågelläten
Som vanligt vid artbestämning av fåglar hjälper det att ha viss statistik i åtanke. Det är betydligt större chans att du ser eller hör en vanlig större hackspett än en raritet som vitryggig hackspett. Det är också troligare att du ser en gröngöling än en gråspett i södra Sverige. Med det sagt kan avvikelser förekomma, som exempelvis att två mellanspettar helt plötsligt dyker upp på Gotland. I den här guiden koncentrerar vi oss dock på de hackspettar som häckar i landet.
Annons
Större hackspett
23-26 cm lång och Sveriges vanligaste hackspett. Har stora vita fläckar på vingarna, röd buk med relativt skarp grä
•
Fågelsånglektion # 13: Större hackspett, mindre hackspett, spillkråka, tretåig hackspett, gråspett
Större hackspett är den vanligaste av våra hackspettarter, och därför lämplig att börja med. Trumvirveln är tät och mycket kort och snärtig. Den stiger lite i frekvens på slutet, samtidigt som den tonar bort lite i volym.
Mindre hackspett och spillkråka har längre och mer raka, glesa trumvirvlar som låter hela likadant hela vägen från början till slut. Mindre hackspettens virvel är svag och tunn, som ett sprött knatter. Spillkråkans knatter är däremot mycket grovt och kraftfullt och kan höras på mycket långt håll. På avstånd kan det påminna om ljudet av en tung, knarrande slottsport som sakta öppnas.
Tretåig hackspett har också en ganska gles och knattrig trumning, om än inte lika långt utdragen som spillkråkans och mindre hackspettens. Den har inte samma snabba, täta snärt och inte lika kort strof som den större hackspetten.
Gråspetten slutligen ropar