Hur såg voltaire
•
François Voltaire
| Levde: | 1694-1778 (83 år) |
| Titel: | Författare och upplysningsfilosof |
| Far: | François Arouet (1649-1722) |
| Mor: | Marie Marguerite Daumard (ca 1660-1701) |
Biografi
François Marie de Arouet (senare Voltaire) föddes den 21 november 1694 i Paris som son till notarien François Arouet (45) och Marie Marguerite Daumard (ca 34). Hans mor dog när han var sju år gammal.
I hans bildade barndomshem sällskapade flera litterära personer, bland annat Nicolas Boileau. Hans fadder abbé François de Châteauneuf lärde honom tidigt att skämta om bibeln.
Ville bli författare
När han vid sexton års ålder slutat sin skolgång satte han som mål att slå igenom som författare. Han skrev en tragedi 'Oedipe' som han förgäves försökte få uppförd på Théâtre francais och tävlade utan framgång i Franska akademien med ett ode över ett religiöst ämne.
Satt på Bastiljen
Han skrev några satiriska dikter om den dåvarande regenten F
•
Upplysningen kännetecknas av en radikal förändring i hur människor tänkte och förstod världen omkring dem. Från mitten av 1600-talet till slutet av 1700-talet var en tid då vetenskap, rationalitet och frihet från religiösa och politiska förtryck kom i förgrunden.
Begrepp som yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, demokrati, maktdelning, likhet inför lagen, rättssäkerhet, frihandel och antikolonialism fick kraft under upplysningen. I Frankrike och Amerika kom idéerna att omvandlas till revolutioner.
I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Gunnar Petri, författare och doktor i juridik, om upplysningen. Han är aktuell med boken Upplysningen – En essä om dess beskaffenhet, nytta och nödvändighet för samhället.
Upplysningens rötter sträcker sig tillbaka till renässansen och den vetenskapliga revolutionen. Under dessa perioder började människor utmana kyrkans auktoritet och ifrågasätta traditionella sätt att förstå världen. Vetenskapliga uppt
•
Upplysningstiden
Upplysningstiden, även kallad upplysningen, var en kulturhistorisk rörelse i Europa under 1700-talet. Med rötter i senare delen av 1600-talet, blev den en stark rörelse i början av 1700-talet, med slutpunkt kring år 1800. Kulmen nåddes i Frankrike under Voltaire och encyklopedisterna. Livskraften hämtades från naturvetenskapens framsteg och den åtföljande trovärdighetskrisen för den kristna religionen. Vetenskapernas nya universum, upplysningstidens filosofi, tycktes oförenligt med den gamla ”av Gud givna ordningen”. I stället för den uppenbarade religionen vände man sig till deism och naturlig religion. En allt radikalare religionskritik och en allt starkare strävan efter samhällsförändringar nådde sin kulmen med den franska revolutionen (1789–1799).
Upplysningens viktigaste idé var tron på människans förnuft. Man ska inte okritiskt lita på sådant som makthavare och andra auktoriteter hävdar. Man behöver inte ens tro på det som olika kyrkor lär ut och de