Hur drivs en ångbåt
•
Hjulångare
Hjulångare är ångfartyg vars framdrivning sker med hjälp av skovelhjul, ett sätt att överföra kraft från maskineriet till vattnet på ett maskindrivet fartyg. Skovelhjul lämpar sig särskilt väl för användning där vattnet inte är så djupt, exempelvis på flodbåtar.
Historik
[redigera | redigera wikitext]I ångfartygens barndom gjordes försök med flera olika framdrivningsmetoder. Det första ångfartyget framdrevs med mekaniska paddlar. Skovelhjul blev dock det framdrivningssätt som kom att dominera, även om bland annat "skruvar" även förekom. Motorernas låga effekter gjorde i början att skovelhjul vanligen lämpade sig bäst. Den moderna propellern uppfanns av John Ericsson 1837, och 1843 genomfördes ett experiment där man lät ett propellerdrivet fartyg tävla med en hjulångare. Det propellerdrivna fartyget vann, vilket blev avgörande för att brittiska flottan började ersätta sina hjulångare med skruvpropellerfartyg.[1] Än viktigare den ökade motorstyrkan hos ång
•
Ångfartyg
Ångfartyg, Å/F, är fartyg som drivs av en ångmaskin. Den internationella beteckningen är S/S eller P/S (engelska: 'Screw Steamer' respektive 'Paddle Steamer') beroende på om fartyget framförs med hjälp av propeller eller skovelhjul.
Ångfartygen indelas efter hur de framdrivs i hjulfartyg och propellerfartyg. Det finns också andra ångfartyg, såsom ångmaskindrivna linfärjor.[1]
Framdrivning
[redigera | redigera wikitext]Hjulångare drivs av stora skovelhjul. Skovelhjulen kan vara monterade på fartygets sidor i närheten av fartygets mitt eller bestå av ett större skovelhjul i aktern. Hjulen kan liknas vid mekaniserade kanotpaddlar. Genom att endast den nedre delen av hjulet är i vattnet skapas en kraft bakåt som driver fartyget framåt. Denna framdrivning är inte särskilt praktisk, eftersom den är känslig för krängning, nedlastning och sjögång.
Under 1700-talets senare hälft introducerades propellern. Den sitter under vattenlinjen i aktern monterad på e
•
Ångfartygstrafik
Teoretisk utbildning krävs för alla personer i fartygens bemanning eftersom fartygen går i passagerarfart. Det är oftast lättare att rekrytera nautiskt befäl än teknisk personal. Utbildningen ges vid tre olika skolor i landet (Sjöfartshögskolan i Kalmar, Chalmers Tekniska högskola i Göteborg samt Sjöskolan Beckholmen i Stockholm).
Kunskapen om att driva ångfartygstrafik kräver också så kallad sjötid. För att bli kunnig i yrkets alla delar krävs att man börjar arbeta till exempel som eldare, sedan biträder maskinchefen för att därefter mönstra upp till förste maskinist. I praktiken behövs alltså en kombination av formell (teoretisk) utbildning och praktiskt arbete ombord för att klara uppgiften. För att arbeta som befälhavare ombord krävs en liknande kombination av teori och praktik. Utbildningen som betecknas Fartygsbefäl klass 7 är det teoretiska minimum som fordras. Till det kommer kunskapen och praktiken (till exempel i sjötid) som gör att respektive befälhavar